Tag Archives: dick erixon

När blir ”islamkritik” anti-muslimsk?

När blir ”islamkritik” anti-muslimsk? Den frågan ställer jag mig efter att ha kollat på kvällens SVT Debatt, som handlade om – eller åtminstone skulle handla om – folkomröstningen i Schweiz som resulterade i ett förbud mot nya minareter.

Dick Erixon var inbjuden (ettikerad som ”liberal bloggare” – hmm, nog händer det att han fortfarande uttrycker liberala åsikter på sin blogg, men ”neokonservativ” är kanske ett lämpligare epitet, speciellt i det här sammanhanget). Mehmet Kaplan ställde honom mot väggen med att citera från hans blogg, där han säger att islam är en primitiv våldskult som det inte finns någon plats för i den här världen. Dick påstår, i Debatt och efteråt på bloggen, att det är fundamentalister han pratar om och inte islam som helhet, vilket man kan se i ovan länkade blogginlägg att det är ren lögn.

Kan man kalla islam för en ”primitiv våldskult” och mena detta som kritik mot religionen islam, och inte mot muslimer? Detta försökte Nima Dervish med i samma program, och genom att poängtera att samma kritik även gäller judendomen och kristendomen fick han nästan fram sin poäng. Det faller dock ganska platt som försvar för Erixon, som bloggar på fundamentalistiskt kristna tidningen Världen idags hemsida.

Angående debatten i övrigt så kan jag inte heller säga att jag känner några sympatier för Fatima Doubakil, som tycker att Jimmie Åkesson, Folkpartiet och Nalin Pekgul är av samma islamofobiska skrot och korn. Heja Nalin, säger jag.

Man kan faktiskt säga att islamofobi (med vilket vi menar ”anti-muslimska negativa fördomar”) är ett stort problem i vårat samhälle – kanske till och med, som Lena Einhorn menade i debatten, den största och farligaste främligsfientliga strömningen i Europa just nu – och samtidigt kritisera fundamentalistisk islam. Ja, man kan till och med kritisera islam som helhet – om man är logisk och konsekvent i sin kritik och även kritiserar andra livsåskådningar som grundar sig i gamla mossiga skrifter. Och är noga med att skilja på sak och person.

Så tänker jag, ungefär.

Annonser

Vad är terrorism?

Dick Erixon diskuterar Fort Hood-massakern (eller vad den kan tänkas ha fått för medianamn), och undrar om det inte är att betrakta som ett terrordåd, snarare än ett vansinnesdåd. Det intressanta är de uppgifter som Dick lyfter fram som enligt honom antyder att det är ett terrordåd: För det första, att dådet verkar ha varit planerat sedan innan. För det andra, att Hasan ropade ”Alahu Akbar!”.

Att dådet var planerat skiljer sig ju inte från Columbine-massakern och liknande skolskjutningar. Dessa kallar vi inte för ”terroristdåd”. Blir det då ”terrorism” bara för att man ropar ”Allahu Akbar”?

Någon enhetlig definition på termen ”terrorism” verkar vara svår att finna. Själv tänker jag mig åtminstone att det innefattar något slags politiskt motiv.

Jag frågade Fredrik om hur han såg på hur Dick såg på Jimmie

Jag funderade på om jag kanske överdrev då jag skrev om Dick Erixons islamofobi. Jag fick i alla fall vatten på min kvarn då jag läste hans analys av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons vansinniga utbrott mot muslimer i Aftonbladet häromdagen. Ingen helt vettig människa kan läsa Åkessons debattinlägg och se något annat än ren främlingsfientlighet. Men Erixon vill normalisera och relativisera, och av någon anledning ”strikt begränsa sig [mig] till den 4.700 tecken långa artikeln” – jag vet inte ens vad det betyder, som om man kunde läsa en sån här artikel utan någon som helst förförståelse för islam, muslimer, sverigedemokrater… det behöver man väl knappt vara postmodernist för att förstå, det räcker väl med nåt slags, ehh, ”sunt förnuft”?

I alla fall. Det var liksom inte alls meningen att den här bloggen bara skulle innehålla en massa Dick Erixon-bashing. Det bara blev så. Det är nånting med honom som provocerar mig. Jag började fundera på om någon överhuvudtaget bryr sig om den här snubben. Minns att han någon gång i bloggosfärens begynnelse hamnade på topp tio i någon slags bloggtopp.

Så såg jag debatten mellan Jimmie Åkesson och folkpartisten Fredrik Malm på SVT Debatt. Hade ingen vidare koll på Malm, men tyckte att han gjorde bra ifrån sig, så jag gick in på hans blogg och kollade. Lo and behold – bland Fredriks favoritbloggar i högermarginalen återfanns Erixon. Jag skrev följande kommentar till ett av Fredriks inlägg där han berättar om ett inlägg på SVT Debatt-hemsidan:

Fredrik – bra skrivet, och bra debatterat mot Jimmie Åkesson i rutan ikväll!

Jag har en fundering.

Du har i din blogroll en länk till Dick Erixon. I ett inlägg idag anser han att ”de hårda orden mot Åkessons artikeln i Sverige är grovt överdrivna”. Anklagelser om rasism förkastas med att ”[m]uslimer är inte en ras” – en distinktion som Åkesson själv inte verkar bry sig så mycket om i sina resonemang om födelsetal, och som är rätt så irrelevant för kärnan i kritiken: att Åkesson attackerar muslimer som grupp. Det låter Erixon bli att kommentera.

http://erixon.com/blogg/2009/10/vilket-ar-jimmie-akessons-uppsat/

”Vi behöver en seriös diskussion i fråga om multikulturalismens och integrationens misslyckande” säger Erixon – och verkar se denna artikel, där muslimska män beskylls för ett Sverige med ”flest våldtäkter i Europa”, som ett steg mot en sådan seriös diskussion…

Är detta ok?

Du länkar som sagt denna blogg från din, och det är inte min avsikt att beskylla dig för något som Dick Erixon står för med någon slags guilt by association. Men någonstans drar man väl en gräns för vad som är tillräckligt nära ens egen verklighetsuppfattning för att föräras marknadsföring medelst en länk…? Det finns ju gott om duktiga liberala bloggare utan smygislamofoba tendenser; länka till dem i stället, tycker jag.

Tack för din insats mot Sverigedemokraterna!

Kommentaren släpptes inte igenom. Lite förvånande kan jag tycka, då han släppte igenom flera kritiska kommentarer. Han kanske tyckte den var off-topic, då det förstås är hans blogg och inte Erixons. Det är okej med mig. Jag försökte brasklappa mig ifrån det, men på nåt sätt var det väl guilt by association jag höll på med. Kletade Erixons åsikter på Malm, och i förlängningen, Sverigedemokraternas åsikter på Malm. Mmmm… kleta åsikter.

En grej jag skulle vilja återkomma till är Erixons invändning att detta inte är ”rasism”. Det verkar vara ett vanligt försvar mot anklagelser om rasism, antisemitism och islamofobi – att börja tjafsa om semantik och på så sätt undvika sakfrågan. ”Muslimer är ingen ras.” ”Araber är också semiter.” ”Sverigedemokratofob.” ”Homofob-fobi.”

Etcetera.

Uppdatering 2009-10-25: Bloggarna Bulten i Bo och Motbilder tar upp samma sak.  Fast jag vet inte, att Wolodarski 2004 skrev att han ”dagligen går in på” erixon.com kanske inte helt motiverar att han ska avkrävas ett avståndstagande…

Dick gillade Omar

Ganska fascinerande att för mindre än ett år sedan kunde en sådan som Dick Erixon skriva så här positivt om en artikel av en sådan som Mohamed Omar. Detta förstås beroende på att Mohamed Omar var en helt annan person då.  Undrar om Omar fortfarnde tänker likadant om wahhabismen.

Submission, yttrandefrihet och islamofobi

I torsdags började en ny säsong av SVT:s religionsmagasin Existens. Det första programmet handlade om yttrandefrihet kontra religion. Bland annat diskuterades Nobelmuseets utställning ”Yttrandefrihet – var går gränsen?”. Där ställdes verket ”Submission”, en film om  Koranens syn på våld mot kvinnor, ut. Filmen blev internationellt berömd efter att dess regissör Theo Van Gogh blev mördad av en holländsk muslim. I Nobelmuseets utställning var filmen nedkortad; de ”mest provocerande” delarna plockades bort, efter att imamen Abd al Haqq Kielan konsulterats.

Detta kan naturligtvis ifrågasättas, vilket är precis vad de gör i programmet. På ett nyanserat sätt. Intendenten (eller vad han är) anger som förklaring till självcensureringen att de inte ville provocera i onödan för att det inte var den diskussionen de ville föra, eller nåt – jag vet inte riktigt om jag tycker att det håller, men självklart är det ju deras sak att avgöra vad de vill visa och inte på sin utställning. Precis som det är upp till Aftonbladet att vägra ta in annonser av Sverigedemokraterna. Det är ingen ”yttrandefrihetsfråga”.

Men Sydsvenskan är arga, och Dick Erixon, han är ännu argare. Han raljerar över hur ”[a]ll kritik mot islam ska tystas genom att kallas islamofobi.” Vad är det för kritik som tystas? Jag såg till exempel ett program på SVT häromdagen som hette Existens…

Lustigt nog lyckas Erixon senare i inläggets avslutning visa ett tydligt exempel på, ja just det, islamofobi:

Partierna är så rädda för att kritisera islam att de hamnar i chocktillstånd om en konflikt uppstår. Inte en enda ledande politiker har vågat yppta ett enda ord om dessa problem. Bilar sätts i brand, stadsdelar blir laglösa getton. Men inte ett ord från politiker i makten.

Vad händer här? Vad har bilarna som brinner i förorten överhuvudtaget att göra med islam?!?

Svenska Kommiten Mot Antisemitism gjorde en utmärkt gärning tidigare i år då de samlade citat (borttagna såväl som såna som finns kvar) från Jinge.se som visade på antisemitism; se citatjinge.blogspot.com. Nu undrar jag om det inte är på sin plats att börja samla islamofobiska citat från Dick Erixon. Hans blogg verkar ju vara uppskattad av många på högerkanten. Jag minns för någon månad sedan då han spred vidare fruktansvärt förtal om pedofila massbröllop i Gaza. Då det blev uppenbart att det var rent nys så tog han illa kvickt bort inlägget. Fine, alla gör vi misstag. Men jag tycker att det hör till god sed att inte bara mörka och ta bort, utan låta inlägget finnas kvar (kanske med överstruken text) och be om ursäkt. Apropå Jinge.

Uppdatering 2009-10-20: Se även Nobelmuseets respons. Det hela känns lite som en storm i ett vattenglas eller nåt. Ett museum väljer att visa delar av en film för gymnasieungdomar, och Dilsa Demirbag-Sten får det till att man inte får kritisera islam. Den islamistiska bloggen Kulturkritikern, som jag av någon anledning följer, kontrar med att det i själva verket är judendomen man inte får kritisera.

Konspirationsteoretikerns ultimata bevis

Hävda i svepande termer att det finns en styrande elit som bestämmer vad man får tänka, tycka och tro. Få mothugg. Ta mothugget som ett bevis på att du hade rätt.

Det skulle kunna vara en beskrivning av förintelseförnekarnas, ”anti-sionisternas”, tillvägagångssätt. Men här tänker jag på Göran Hägglund och hans idéer om en kulturelit som försöker hindra vanliga människor att kolla på Så ska det låta:

Att det finns fog för beskrivningen är nog uppenbart för alla som har följt debatten. Se reaktionerna hos dem som inte tolererar kritik av den egna världsbilden.

Konservativa debattören Dick Erixon sammanfattar beviset fint:

Det uppenbart aggressiva motståndetet [sic] mot Hägglund visar att han har rätt.

Tänk dig han med lite Karl Popper på…

Uppdatering 2009-10-15: Måste lägga till en grej angående konspirationsteorikern Dick… Tydligen är väderrapporteringen styrd av den ”politiskt  korrekta” tyckarmaffian! Fantastiskt!