Bra artikel om ”Sanningsrörelsen”

Häromdagen såg jag en kille med Vaken.se-t-shirt. Jag måste erkänna att jag hajade till: Finns de här människorna i verkligheten? Vaken.se är alltså en sida av och för knasbollar som menar att allt, från 9/11 till Svininfluensan verkar det som, är en konspiration.

Men tydligen är det här med 911-revisionism en trend, om man får tro TV4. Men det får man inte! Läs denna artikel för lite skön konspirations-debunking signerad CJ Åkerberg från bloggen Tankebrott.

Annonser

Lissabon och HBT

Helds HBT-nyheter skriver intressant om hur Lissabonfördraget får positiva konsekvenser för homosexuella.

Jag delar Bengts syn på EU i allmänhet och hoppas att Lissabon kan göra EU till en bättre fungerande organisation. Man kan nog till och med anklaga mig för att vara något ”EU-naiv”. Jag gillar helt enkelt tanken och ser nya välfungerande institutioner på överstatlig nivå som nödvändiga för att vi ska ha en chans att bemöta de globala problemen.

Men nog blir man lite fundersam ibland över vad de håller på med, t ex gällande jordbrukspolitiken som Held också tar upp. Därför är det kul att läsa om positiva grejer som händer.

(Äh, jag svamlar. Jag kan liksom inte bara: ”Här är en intressant länk”, och låta det vara bra så.)

Orsak, verkan och skuldbeläggande: Sexighet och våldtäkt, Israel och antisemitism

Då jag häromdagen bloggsurfade omkring lite planlöst hittade jag ett särdeles obehagligt inlägg. Anders B Westin skriver under rubriken ”Shakiras våldtäktsromantik” att den colombianska artisten Shakira på grund av sin sexiga video på något sätt bär ansvar för våldtäkter; Anders undrar ”om hon någonsin funderat över hur många ytterligare kvinnor över jordklotet som på marginalen kommer att våldtas pga av det kvinnliga uttrycket som hon här visar upp”.

Jag vet inte om det finns något orsakssamband mellan sexiga videos och våldtäktsstatistik, eller ens någon korrelation. Det är upp till Anders att bevisa. Är det verkligen färre våldtäkter i kulturer där kvinnlig hud i det offentliga rummet ogillas? Det borde i så fall någon berätta för Jimmie Åkesson.

Men låt oss för argumentationens skull anta att det är så som Anders skriver: sexighet är en bidragande faktor till våldtäkt. Sexiga videos på TV leder till att män i högre utsträckning tappar kontrollen och bara måste gå ut och våldta. Ju kortare kjol, desto större risk att bli våldtagen.

Är det för den sakens skull kvinnans ansvar att inte klä sig ”utmanande”? Är det lite grann hennes eget fel om hon blir våldtagen för att hon, typ, inte klär sig i burka? Nej, självklart inte.

Men Anders (se ett tidigare inlägg) menar att ansvarsfrågan inte är det intressanta, utan riskkalkyler, sambandskedjor. Men det är precis det som är det intressanta: att våldtäktsoffer får frågor i domstolar om hur de har klätt sig och betett sig. Därmed försöker man lägga över en liten bit av ansvaret på offret.

Om man springer omkring berusad och halvnaken kanske man löper större risk att bli våldtagen. Om man en sen lördagsnatt går fram till en stor kille med rakad skalle, Dr. Martens och ett hakkors på jackan och säger att man inte tycker om nazism, så ökar man förmodligen risken bli nedslagen rätt så dramatiskt. Men i inget fall bär man en del av skulden.

Att någon skriver ett korkat inlägg på en korkad blogg som ingen läser är förstås inget att haka upp sig på. Det jag började fundera på är själva argumentationsknepet: att blanda ihop orsak/verkan med skuldbeläggande.

Jag såg nyligen ett blogginlägg på en betydligt mer inflytelserik blogg, Jinge. se som gör precis samma sak: ”Israel Skapar Antisemitism”. Inlägget som sådant behandlar Amnestys rapport om Israels strypande av vattentillförsel till Palestina. Det är rubriken och dess slutkläm jag här reagerar över. Jinge beskriver inte hur exakt det går till då Israel skapar antisemitism. (Tydligen så använder de sig bland annat av Mohammed Omar. ) Jinge skriver att ”[israelerna] är själva den främsta orsaken till att antisemitismen ökar”, vilket är lite intressant då han två månader innan skrev: ”Själv så tror jag inte för ett ögonblick på att antisemitismen har ökat […]”…

Att Israels beteende gentemot palestinierna får konsekvenser i form av ökade hatbrott mot judar kunde vi ana vid Gaza-kriget, då synagogor i Europa attackerades.  Jag vet inte om det finns någon forskning på detta och vad den säger, men låt oss säga att detta gäller generellt: upptrappning i Israels militära aktivitet korrelerar med mängden antisemitiska yttringar i övriga världen, och den förra föregår den senare i tid. Vad säger detta i så fall om de kausala förhållandena?

Det kan inte vara de antisemitiska yttringarna som leder till Israels beteende, med tanke på tidsaspekten, och jag kan inte komma på någon bakomliggande tredje variabel som skulle kunna orsaka såväl Israels beteende som de antisemitiska yttringarna. (Global uppvärmning? :)) Men om vi tar in en tredje variabel – antisemitism, eller antisemitiska attityder – kan vi jämföra följande två modeller:

Två modellerI modell ett har vi ett enkelt linjärt samband – Israels beteende leder till ökade antisemitiska attityder, vilket leder till ökade antisemitiska yttringar. Typ: ”Vad dumma de är, de där israelerna, nu när jag tänker efter så är alla judar sådär, jag tror att jag ska springa ut och trasha en synagoga”.

I modell två fungerar Israels beteende som en moderator, som påverkar i vilken utsträckning antisemitiska attityder leder till antisemitiska yttringar. Typ: ”Nu är de igång igen de där judarna, jag tror att jag ska springa ut och trasha en synagoga.”

(Jag ber om ursäkt för de fånigt överdrivna små tankegångarna.)

Vilken modell som är mest korrekt kan man diskutera – modell 1 är väl den som mest överrensstämmer med det Jinge skriver, själv tror jag att modell 2 bättre överensstämer med verkligheten.

Men! Det jag egentligen skulle komma till är att det inte spelar någon roll huruvida modell 1 eller modell 2, eller någon annan modell, är bäst. Oavsett orsak-verkan-samband så kan skulden för antisemitismen aldrig läggas på Israel. Då begår man samma misstag som Anders B Westin gör i sitt Shakira-exempel. Ett mer närliggande exempel är kanske att främlingsfientlighet (eller främlingsfientliga yttringar) i ett land ökar med invandringen. Till exempel har jag hört (bekräfta eller dementera gärna detta, någon som vet nåt) att Finland är hyfsat befriat från populistiska främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna. Eftersom de har väldigt låg invandring jämfört med Sverige har de ju inte heller några främlingar att vara fientliga mot.

Jinge skriver ”Israel skapar antisemitism” – att skapa antisemitism är något annat än att vara orsaken till – i ordet ”skapa” ligger uppsåt och därmed skuld. Men även ”orsakar” är tveksamt.

Gällande Anders B Westin finns väl inte så mycket mer att ordna, mer än att jag tycker att det är lite komiskt hur han lägger in denna våldtäktsskapande video som embedded i inlägget… vad hände med riskanalysen vad gäller det egna beteendet?

Uppdatering 1, 2009-11-06, 11:58: Viss diskussion utifrån mitt inlägg pågår hos Jonathan Leman. Jag tycker att signaturen Aron argumenterar övertygande för det som jag ovan kallat ”modell 1”; att Israels beteende mycket väl påverkar förekomsten av antisemitiska attityder i sig, t ex i länder som aldrig haft någon judisk befolkning.

Form och innehåll går hand i hand

Två av mina minst favoritiska bloggar är, som läsaren kanske har märkt, Jinge.se och Erixon.com. Men det är inte bara innehållet i dessa bloggar som provocerar, utan även formen.

Problemet med Dicks blogg är bristen på kommentarsfunktion. Detta är ett brott mot Bloggkonventionen för mänskliga rättigheter. Henrik Alexandersson brukar lägga upp poster som denna då Erixon skriver dumheter om FRA och liknande. Smart, då man kan anta att de två bloggarna har en hel del delad publik.

Problemet med ”Jinges Web och Fotoblogg”  är smärtsamt dålig webbdesign. Att använda sig av två kolumner, där innehållet flödar från en kolumn till en annan, är en god idé i tryckt media, men en vansinnigt dålig idé på webben. Användaren måste skrolla ner och upp igen för att läsa, och tappar bort sig i texten. Dessutom ställer det till problem ifall man läser bloggen via en RSS-läsare.  Till exempel så förstördes posten om Jan-Inges syn på photoshoppning av Mona Sahlin totalt i min Google Reader:

Klipp från Jinge-postning om Mona Sahlin-foton

Meta-noter:

  1. Det här är helt irrelevant och inte alls den typ av innehåll jag hade tänkt ägna den här bloggen åt.

Att tänka utanför bloxen

Henrik-Alexandersson.se är en favoritblogg just nu. Jag har alltid smågillat Henriks texter, trots att jag starkt ogillar den libertarianska ideologi som är till grund för dessa  – att varje individ ska få göra som de vill, oavsett vad det får för konsekvenser för samhället i sin helhet; ett begränsat frihetsbegrepp som inte tar med människors skilda förutsättningar i beräkningen. Att ”staten” är den enda struktur som begränsar individers frihet.

Vanligen finns det en uppsättning åsikter man ska omfamna som ”vänster” och en annan som ”höger”. Visst finns viss variabilitet inom blocken, men Gud förbjude att man uttrycker uppskattning för den andra, onda sidan. Detta är så oerhört tröttsamt. Själv hoppas jag på en rödgrön valutgång i september nästa år, men har rätt svårt för exempelvis bloggen Alliansfritt Sverige, som huvudsakligen fokuserar på hur fel precis allt som Alliansen står för och gör är.

Men det jag gillar med HAX bloggande är att han konsekvent utgår från sin ideologi och inte bara sparkar åt alla håll, utan även kramar åt alla håll. Det senare upplever jag som ovanligt: Visst finns det självkritik  inom blocken och inom partier, men det är sällan man ser att någon uttrycker uppskattning för något som kommer från andra sidan, i alla fall utan att man lägger in en brasklapp om hur detta förmodligen var ett misstag i arbetet. HAX jobbar nu som nån slags piratpartistisk funktionär, Christian Engströms högra hand i Europaparlamentet. Där samarbetar de huvudsakligen med vänstern och de gröna i integritetsfrågor som Telekompaketet. Det är uppfriskande och spännande läsning. Till exempel gillar jag detta inlägg om patent.

Meta-noter:

  1. Det är mycket mysigare att benämna personer vid förnamn snarare än efternamn.
  2. Varför används ”krama” och ”kramare” oftast i pejorativa konstruktioner? Typ ”Israelkramare”, ”FRA-kramare”…
  3. Varför bloggar jag så långsamt? Det tar ibland åratal för mig att formulera några enkla rader. Mindre självcensur! Våga vara småkorkad. Nu lämnar jag detta inlägg halvoigenomarbetat och går och äter lunch.

Uppdatering: Vill tillägga, när jag ändå är inne på libertariankramande, att Johan Norberg skriver mycket klokt om den senaste tidens ”Fremskrittspartiet är i själva verket ett finfint liberalt parti”-tyckande inom den svenska lunchätande liberalbloggosfären. Apropå lunch. Det var bara det.

Jag frågade Fredrik om hur han såg på hur Dick såg på Jimmie

Jag funderade på om jag kanske överdrev då jag skrev om Dick Erixons islamofobi. Jag fick i alla fall vatten på min kvarn då jag läste hans analys av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons vansinniga utbrott mot muslimer i Aftonbladet häromdagen. Ingen helt vettig människa kan läsa Åkessons debattinlägg och se något annat än ren främlingsfientlighet. Men Erixon vill normalisera och relativisera, och av någon anledning ”strikt begränsa sig [mig] till den 4.700 tecken långa artikeln” – jag vet inte ens vad det betyder, som om man kunde läsa en sån här artikel utan någon som helst förförståelse för islam, muslimer, sverigedemokrater… det behöver man väl knappt vara postmodernist för att förstå, det räcker väl med nåt slags, ehh, ”sunt förnuft”?

I alla fall. Det var liksom inte alls meningen att den här bloggen bara skulle innehålla en massa Dick Erixon-bashing. Det bara blev så. Det är nånting med honom som provocerar mig. Jag började fundera på om någon överhuvudtaget bryr sig om den här snubben. Minns att han någon gång i bloggosfärens begynnelse hamnade på topp tio i någon slags bloggtopp.

Så såg jag debatten mellan Jimmie Åkesson och folkpartisten Fredrik Malm på SVT Debatt. Hade ingen vidare koll på Malm, men tyckte att han gjorde bra ifrån sig, så jag gick in på hans blogg och kollade. Lo and behold – bland Fredriks favoritbloggar i högermarginalen återfanns Erixon. Jag skrev följande kommentar till ett av Fredriks inlägg där han berättar om ett inlägg på SVT Debatt-hemsidan:

Fredrik – bra skrivet, och bra debatterat mot Jimmie Åkesson i rutan ikväll!

Jag har en fundering.

Du har i din blogroll en länk till Dick Erixon. I ett inlägg idag anser han att ”de hårda orden mot Åkessons artikeln i Sverige är grovt överdrivna”. Anklagelser om rasism förkastas med att ”[m]uslimer är inte en ras” – en distinktion som Åkesson själv inte verkar bry sig så mycket om i sina resonemang om födelsetal, och som är rätt så irrelevant för kärnan i kritiken: att Åkesson attackerar muslimer som grupp. Det låter Erixon bli att kommentera.

http://erixon.com/blogg/2009/10/vilket-ar-jimmie-akessons-uppsat/

”Vi behöver en seriös diskussion i fråga om multikulturalismens och integrationens misslyckande” säger Erixon – och verkar se denna artikel, där muslimska män beskylls för ett Sverige med ”flest våldtäkter i Europa”, som ett steg mot en sådan seriös diskussion…

Är detta ok?

Du länkar som sagt denna blogg från din, och det är inte min avsikt att beskylla dig för något som Dick Erixon står för med någon slags guilt by association. Men någonstans drar man väl en gräns för vad som är tillräckligt nära ens egen verklighetsuppfattning för att föräras marknadsföring medelst en länk…? Det finns ju gott om duktiga liberala bloggare utan smygislamofoba tendenser; länka till dem i stället, tycker jag.

Tack för din insats mot Sverigedemokraterna!

Kommentaren släpptes inte igenom. Lite förvånande kan jag tycka, då han släppte igenom flera kritiska kommentarer. Han kanske tyckte den var off-topic, då det förstås är hans blogg och inte Erixons. Det är okej med mig. Jag försökte brasklappa mig ifrån det, men på nåt sätt var det väl guilt by association jag höll på med. Kletade Erixons åsikter på Malm, och i förlängningen, Sverigedemokraternas åsikter på Malm. Mmmm… kleta åsikter.

En grej jag skulle vilja återkomma till är Erixons invändning att detta inte är ”rasism”. Det verkar vara ett vanligt försvar mot anklagelser om rasism, antisemitism och islamofobi – att börja tjafsa om semantik och på så sätt undvika sakfrågan. ”Muslimer är ingen ras.” ”Araber är också semiter.” ”Sverigedemokratofob.” ”Homofob-fobi.”

Etcetera.

Uppdatering 2009-10-25: Bloggarna Bulten i Bo och Motbilder tar upp samma sak.  Fast jag vet inte, att Wolodarski 2004 skrev att han ”dagligen går in på” erixon.com kanske inte helt motiverar att han ska avkrävas ett avståndstagande…

Dick gillade Omar

Ganska fascinerande att för mindre än ett år sedan kunde en sådan som Dick Erixon skriva så här positivt om en artikel av en sådan som Mohamed Omar. Detta förstås beroende på att Mohamed Omar var en helt annan person då.  Undrar om Omar fortfarnde tänker likadant om wahhabismen.