Orsak, verkan och skuldbeläggande: Sexighet och våldtäkt, Israel och antisemitism

Då jag häromdagen bloggsurfade omkring lite planlöst hittade jag ett särdeles obehagligt inlägg. Anders B Westin skriver under rubriken ”Shakiras våldtäktsromantik” att den colombianska artisten Shakira på grund av sin sexiga video på något sätt bär ansvar för våldtäkter; Anders undrar ”om hon någonsin funderat över hur många ytterligare kvinnor över jordklotet som på marginalen kommer att våldtas pga av det kvinnliga uttrycket som hon här visar upp”.

Jag vet inte om det finns något orsakssamband mellan sexiga videos och våldtäktsstatistik, eller ens någon korrelation. Det är upp till Anders att bevisa. Är det verkligen färre våldtäkter i kulturer där kvinnlig hud i det offentliga rummet ogillas? Det borde i så fall någon berätta för Jimmie Åkesson.

Men låt oss för argumentationens skull anta att det är så som Anders skriver: sexighet är en bidragande faktor till våldtäkt. Sexiga videos på TV leder till att män i högre utsträckning tappar kontrollen och bara måste gå ut och våldta. Ju kortare kjol, desto större risk att bli våldtagen.

Är det för den sakens skull kvinnans ansvar att inte klä sig ”utmanande”? Är det lite grann hennes eget fel om hon blir våldtagen för att hon, typ, inte klär sig i burka? Nej, självklart inte.

Men Anders (se ett tidigare inlägg) menar att ansvarsfrågan inte är det intressanta, utan riskkalkyler, sambandskedjor. Men det är precis det som är det intressanta: att våldtäktsoffer får frågor i domstolar om hur de har klätt sig och betett sig. Därmed försöker man lägga över en liten bit av ansvaret på offret.

Om man springer omkring berusad och halvnaken kanske man löper större risk att bli våldtagen. Om man en sen lördagsnatt går fram till en stor kille med rakad skalle, Dr. Martens och ett hakkors på jackan och säger att man inte tycker om nazism, så ökar man förmodligen risken bli nedslagen rätt så dramatiskt. Men i inget fall bär man en del av skulden.

Att någon skriver ett korkat inlägg på en korkad blogg som ingen läser är förstås inget att haka upp sig på. Det jag började fundera på är själva argumentationsknepet: att blanda ihop orsak/verkan med skuldbeläggande.

Jag såg nyligen ett blogginlägg på en betydligt mer inflytelserik blogg, Jinge. se som gör precis samma sak: ”Israel Skapar Antisemitism”. Inlägget som sådant behandlar Amnestys rapport om Israels strypande av vattentillförsel till Palestina. Det är rubriken och dess slutkläm jag här reagerar över. Jinge beskriver inte hur exakt det går till då Israel skapar antisemitism. (Tydligen så använder de sig bland annat av Mohammed Omar. ) Jinge skriver att ”[israelerna] är själva den främsta orsaken till att antisemitismen ökar”, vilket är lite intressant då han två månader innan skrev: ”Själv så tror jag inte för ett ögonblick på att antisemitismen har ökat […]”…

Att Israels beteende gentemot palestinierna får konsekvenser i form av ökade hatbrott mot judar kunde vi ana vid Gaza-kriget, då synagogor i Europa attackerades.  Jag vet inte om det finns någon forskning på detta och vad den säger, men låt oss säga att detta gäller generellt: upptrappning i Israels militära aktivitet korrelerar med mängden antisemitiska yttringar i övriga världen, och den förra föregår den senare i tid. Vad säger detta i så fall om de kausala förhållandena?

Det kan inte vara de antisemitiska yttringarna som leder till Israels beteende, med tanke på tidsaspekten, och jag kan inte komma på någon bakomliggande tredje variabel som skulle kunna orsaka såväl Israels beteende som de antisemitiska yttringarna. (Global uppvärmning? :)) Men om vi tar in en tredje variabel – antisemitism, eller antisemitiska attityder – kan vi jämföra följande två modeller:

Två modellerI modell ett har vi ett enkelt linjärt samband – Israels beteende leder till ökade antisemitiska attityder, vilket leder till ökade antisemitiska yttringar. Typ: ”Vad dumma de är, de där israelerna, nu när jag tänker efter så är alla judar sådär, jag tror att jag ska springa ut och trasha en synagoga”.

I modell två fungerar Israels beteende som en moderator, som påverkar i vilken utsträckning antisemitiska attityder leder till antisemitiska yttringar. Typ: ”Nu är de igång igen de där judarna, jag tror att jag ska springa ut och trasha en synagoga.”

(Jag ber om ursäkt för de fånigt överdrivna små tankegångarna.)

Vilken modell som är mest korrekt kan man diskutera – modell 1 är väl den som mest överrensstämmer med det Jinge skriver, själv tror jag att modell 2 bättre överensstämer med verkligheten.

Men! Det jag egentligen skulle komma till är att det inte spelar någon roll huruvida modell 1 eller modell 2, eller någon annan modell, är bäst. Oavsett orsak-verkan-samband så kan skulden för antisemitismen aldrig läggas på Israel. Då begår man samma misstag som Anders B Westin gör i sitt Shakira-exempel. Ett mer närliggande exempel är kanske att främlingsfientlighet (eller främlingsfientliga yttringar) i ett land ökar med invandringen. Till exempel har jag hört (bekräfta eller dementera gärna detta, någon som vet nåt) att Finland är hyfsat befriat från populistiska främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna. Eftersom de har väldigt låg invandring jämfört med Sverige har de ju inte heller några främlingar att vara fientliga mot.

Jinge skriver ”Israel skapar antisemitism” – att skapa antisemitism är något annat än att vara orsaken till – i ordet ”skapa” ligger uppsåt och därmed skuld. Men även ”orsakar” är tveksamt.

Gällande Anders B Westin finns väl inte så mycket mer att ordna, mer än att jag tycker att det är lite komiskt hur han lägger in denna våldtäktsskapande video som embedded i inlägget… vad hände med riskanalysen vad gäller det egna beteendet?

Uppdatering 1, 2009-11-06, 11:58: Viss diskussion utifrån mitt inlägg pågår hos Jonathan Leman. Jag tycker att signaturen Aron argumenterar övertygande för det som jag ovan kallat ”modell 1”; att Israels beteende mycket väl påverkar förekomsten av antisemitiska attityder i sig, t ex i länder som aldrig haft någon judisk befolkning.

12 responses to “Orsak, verkan och skuldbeläggande: Sexighet och våldtäkt, Israel och antisemitism

  1. Hörrudu
    Jag gör inget misstag. Jag leker med tanken och påstår att vi lever i en verklighet med mycket komplexa orsak och verkans-samband.

    Miljarder med stimulus som i seriella och parallella förlopp påverkar allt och alla.

    Jag kan självklart inte i det enskilda fallet bevisa att Shakiras video orsakar några ytterligare våldtäkter.
    Men ingen kan heller bevisa motsatsen.

    Det sannolika är dock att det på marginalen har en påverkan i en eller många positioner.

    Det var detta synsätt som inlagan hade uppgiften att reflektera.

    När jag läser din inlaga härovan så märker jag att du antingen totalt missuppfattat syftet med vad jag skriver (i båda inlagorna) eller så vill du helt enkelt inte acceptera den kausala ordningen.

    Ansvar är en individuell och kollektiv målsättning. Misslyckas man att ”ta ansvar” så är det inget annat en indikation på att man saknade egenskapen till detta.

  2. Jag lägger till.

    Du blandar ihop begreppen.

    Du använder Ansvar och Skuld som begreppen oftast brukar användas, dvs som mänskliga representationer som dessutom innehåller moraliska värderingar.

    Vad jag håller på med är att problematisera ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Här gäller komplexa orsakssamband och komplexa verkanssamband.

    Kraft och motkraft.

    Allt kan i grunden härledas ur evolutionslärans insikter om livet som ”selektionsarenor”.

    Antisemitism är en av många varianter av sk ”släkt-selektions-substitut”.

    Stigmat ”fjollträsk” en annan.

  3. Jättebra inlägg.
    Men vad gäller Finland så är väl Sannfinländarna (bara namnet, liksom) hyfsat främlingsfientliga? Eller har jag fel där (rätt okunnig om finsk politik)?

  4. Helt rätt, kritik av missförhållanden i staten Israel är inte antisemitism.

    Kritik av dess krigsmakt, exempelvis när den utför överlagda mord mot 19-åringar, för iväg kroppen för ”obduktion” och sen återlämnar den under vapenhot (för att sen vägra visa upp obduktionsprotokollet för de anhöriga)…

    …är ingenting som judar boende i exemplevis Sverige ska ta åt sig som en kollektiv anklagelse mot sin religionsgrupp/etnicitet.

  5. Anders – du har helt rätt i att tillvaron är oändligt komplex. Du har också helt rätt i att jag använder begreppen ”ansvar” och ”skuld” som de oftast brukar användas. Ungefär. Det ber jag inte om ursäkt för. Dessa begrepp är förstås inte triviala eller självklara, de är mänskligt konstruerade begrepp som någonstans bygger på uppfattningen om en fri vilja. Men ändå lever vi i ett rättssamhälle som bygger på ansvarsutkrävande. Vad är alternativet?

    Jag kommer att tänka på ett roligt South Park-avsnitt där Cartman får AIDS och Kyle skrattar åt honom, varpå Cartman smyger in till Kyle en natt och injicerar HIV-viruset i honom. De blir båda kallade till skolkuratorn som läxar upp dem båda: ”Cartman, man får inte injicera HIV i andra människor. Och du Kyle, man får inte retas”. Typ.

    Precis som Kyle inte bär en del av ansvaret för att Cartman injicerar HIV i honom, och en person som råkar gå i fel del av stan inte bär en del av ansvaret för att han blir nedslagen, är en kvinna som blivit våldtagen inte ansvarig för att ha klätt sig ”sexigt”. Tyvärr är detta det budskap som de allt för ofta får i domstolar och av samhället i stort. Detta avfärdar du som ett icke-problem, eller?

    Charlotte – tack. Jag vet inget om Sannfinländarna, men en snabb googling ger detta: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3026527.svd – främlingsfientliga och fick mandat i senaste EU-valet, så jag kanske får äta upp det där…

    Bulten – jag vet inte vad ditt ”Helt rätt” syftar på? Det du skriver om skrev jag ju inte alls om. Jag håller självklart med om att ”kritik av missförhållanden i staten Israel är inte antisemitism”, men det konkreta exempel du tar upp verkar du ha missuppfattat rejält. Läs på om vad som uppfattas som antisemitiskt i Boströms artikel.

  6. Det var just detta med förslag om en utredning om omständigheterna kring Bilals död och påtvingade obduktion som Donald Boströms artikel utmynnade i.

    Bra att vi verkar vara överens om att det inte är antisemitiskt att en journalist skriver om sådana saker.

    • Bulten – jag orkar inte upprepa vad som sagts på många andra ställen om vad som är antisemitiskt med den artikeln, respektive vad som endast är usel journalistik – åtminstone inte här och nu då det är off-topic. Jag är säker på att du har tagit del av argumenten och känner föga hopp inför att de skulle bita nu. Ha en trevlig fredag och helg!

  7. Obehindrad
    Jag har inte avfärdat något. Jag har skrivit två inlagor där jag låtit min 17 åriga vara min mentala mottagare av informationen.

    Jag har velat förklara för henne hur hon skall tänka för att skydda sig själv samtidigt som jag förklarat delorsaker till existensen av våldtäktsmän.

    Dessutom anser jag att det är viktigt att kvinnor inser att de medverkar i ett spel som påverkar helheten.

    Hur kvinnor agerar påverkar nämligen i hög grad vårt samhälle.

    Dessutom är jag mer intresserad av att minska antalet faktiska våldtäkter än att förövaren får det rätta straffet. När en våldtäkt redan är skedd är skaden redan skedd.

    Din och mångas fokusering på den virtuella ansvars och skuldfrågan kan faktiskt vara kontraproduktiv om den leder till att kvinnor får för sig att deras sätt att agera inte får ha någon inverkan på risken att bli utsatt för våldtäkt.

    Att man i en domstol bestämmer sig att utesluta kvinnans agerande vid den juridiska bedömningen kan anses vara moraliskt riktigt.

    Men det är en helt annan sak än hur det faktiskt fungerar.

    Kortfattat: Du är fokuserad på reprimanden medan jag fokuserar på hur man skall minska behovet av reprimander.

    • Anders –

      Det är förstås väldigt viktigt, som du säger, att analysera orsakerna till våldtäkt och annat våld, arbeta preventivt på samhälls- och individnivå. Självklart gör även jag vad jag kan för att skydda mina barn från fara.

      Men vårat samhälle är som bekant inte utan våld; det har heller aldrig funnits något sådant samhälle, mig veterligen. Hur mycket vi än skulle önska annorlunda måste vi förhålla oss till det våld som faktiskt sker.

      Jag är ingen anhängare av hårda straff, jag tycker tvärtom att man borde satsa mer på behandling. Men i så väl behandling som i stöd till brottsoffret är det av vikt att diskutera ansvarsfrågan. För förövaren handlar det om att lära sig ta ansvar för sina handlingar och inte skylla ifrån sig på omständigheterna. Detta är i allra högsta grad ett fokus på hur man skall ”minska behovet av reprimander”. För offret handlar det om att inte fastna i ett självskuldbeläggande, vilket är allt för vanligt och försvårar läkningsprocessen.

      Låt mig ta ett typexempel från området mäns våld mot kvinnor i nära relationer. En kvinna blir misshandlad av sin man. Trots detta stannar hon kvar i relationen, och säger: ”ja det är mitt fel också, han blir så arg när jag inte städar ordentligt”.

      Vad säger du till henne? Ger du henne tips på hur hon kan städa bättre och snabbare? Eller uppmuntrar du henne att lämna skitstöveln?

  8. Att stänga av vattnet för palestinier är väl kontraproduktivt om man inte kan se till att det efterlevs? Om man lyckas upprätthålla avstängningen är det i sig kontraproduktivt.
    Men tiden läker alla sår.

  9. I ditt typfall skulle jag om jag hade makten över situationen se till att de båda gick till min fru för långvarig terapi. Om detta inte fungerade så kvarstår naturligtvis endast skilsmässa.
    Fungerar inte detta så får vi väl låsa in mannen på ett behandlingshem tills dess att han är färdigbehandlad och snäll som ett lamm.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s