Jag påminns om mitt resonemang i inlägget Orsak, verkan och skuldbeläggande då jag läser Dan Jönsson i DN: “Politikermantra. Yttrandefrihet görs till en spjutspets mot terrorn“. Det är en mycket förvirrad artikel, som säger å ena sidan en sak, å andra sidan… nä, precis som Isobel Hadley-Kamptz mycket klokt bloggar förstår jag knappt ens vad han säger. Och det är tydligen inte urskiljningslöst att kapa ett gäng passagerarplan och köra in dem i kontorsbyggnader där tusentals människor jobbar. Vidrigt. Och särskilt illa eftersom det någonstans i artikeln finns ett eller flera viktiga poänger.
[Flummigt formulerad bloggpostning, sorry. Men jag har inte tid att blogga, egentligen. Gott Nytt År på er!]
Teoretiker blir ofta lite hemmablinda. Sitter hemma med tänkarluvan och vips framstår allt som i en klar dager. Praktiken har de aldrig brytt sig om. Då fungerar tom motsägelsefull teori, eftersom man aldrig behöver få facit i hand. Det tycker jag är kännetecknande för all trottoarfilosofi idag. Alla har rätt att ha rätt…
Vad är det för snömos?
“Jag tror att Japan inte finns, för jag har inte sett det…?”